Skip to content

Erfarenheter med Gilet Jaunes, Paris 8/12

Friday, December 14, 2018

En medlem ur KOM besökte i helgen Paris för att delta i Gula Västarnas protester och även för att försöka förstå denna snabbt växande rörelse bättre.
 
Inför lördagen hade olika events kommit ut på facebook och i omgångar även stängts ner. Vi hamnade vid en ultravänster-samling vid Saint-Lazare. Efter femton minuters tågande stoppades folksamlingen av polis. Folkmassan bestod av tusentals människor och dessa ville såklart tåga vidare. Massorna buade och skrek åt polisen, dock utan egentligen konfrontation, ett stort avstånd fanns fortfarande mellan demonstranter och polis. Efter mindre provokationer skjuter polis ut granater med tårgas. Stor oro utbryter och demonstranter springer åt olika håll för att skydda sig. Polis springer efter och cirkulationen mellan olika gränder leder till upplopp.
 
Kommande timmar består av en gatukamp mellan demonstranter och polis. Barrikader byggs, eldar sätts i fyr, massorna skriker och buar åt polis. Polisen försöker ett antal gånger klyva folksamlingen vilket lyckas. Efter att antal timmar är samlingen nästintill helt upplöst. Vi befinner oss nästan konstant i ett moln av tårgas, polis använder detta på ett överdrivet sätt som om de inte hade några andra vapen. Poliserna upplöses likt demonstranterna i mindre grupper, detta gör de såklart mer sårbara inför våldsamma demonstranter men demonstranterna har ingen intention att skada polis.
 
Senare besöker vi Place de la Republique där tiotusentals människor har samlats, en stor mängd av dessa är miljöaktivister. Detta visar att gula västarnas rörelse och miljökampen inte nödvändigtvis måste innebära en motsättning. Demonstranten går fredligt till. Polis cirkulerar runt i pansarfordon, det känns aningen bisarrt.
 
Vi promenerar efter detta tillbaka mot Saint-Lazare. Upplopp har skett, plundringar har skett i butiker och dylikt. Lyxbutiker som Dior och Chanel har undgått plundring p.g.a. massiva polis(?)blockader runt fönstren. Chanels fönster är täckta av klotter om den sociala revolutionen. 
 
Vi vill besöka Champs-Elysees för att se hur situationen ser ut där då media skriver att situationen där ska vara upptrissad. När vi når stationen Saint-Lazare försöker polis attackera en stor civil folksamling. Rusningar uppstår och människor verkar skräckslagna. Vi rundar här av för dagen.
 
De gula västarnas rörelse

I svensk media frågar sig skribenter vilka de gula västarna är. De gula västarna består inte av någon särskild grupp förutom de som känner ett missnöje emot Macrons politik. Inga kravlistor kan representera dom, de gula västarna kan inte representeras. De är slående vilken bredd som samlas på gatorna denna lördag. En kamrat uttrycker under resan att det är sällan vi ser 40-åriga män ifrån landsbygden kämpa tillsammans med unga rasifierade män ifrån förorten. Det är sant, en stor mängd av demonstranterna uppfattas tillhöra dessa skaror. Det är fint att se hur dessa grupper kämpar tillsammans, något vi inte brukar se i dagens högerpopulistiska Europa. Kampen för bättre materiella villkor bör vara det som förenar i kamp. 
 
Högerextrema element lyser med sin frånvaro under dagen. De gula västarna ger snarare intrycket av att vara en rörelse till vänster. 
 
Alla hatar Macron

Utvecklingen i Frankrike är inte ett uttryck för ett missnöje mot t.e.x. höjda bensinpriser, det är bara en gnista som manar till kamp, en tröskel där den franska arbetarklassens liv blir för outhärdliga. Att Macron har makten i Frankrike är inte ett uttryck för att den franska befolkningen vill så, det är uttryck för att de inte vill ha Le Pen vid makten. Bara för att de inte vill ha en rasist vid makten är inte det ett direkt stöd till Macrons politik. När den franska befolkningen kan rösta in pest eller kolera har de inte så mycket reellt inflytande över sina liv. Kampen på gatorna är deras ända sätt att utöva makt. 
 
Kampen fortsätter

Macron har inte ett reellt stöd att styra Frankrike, det gör han ändå i en såkallad västerländsk demokrati. Han har blivit inröstad för att han är det minst dåliga alternativet att rösta på. Liknande situationer och betingelser finns i flertalet länder i Europa. 
 
Den franska arbetarklassen har tagit kampen till gatorna och de visar oss att vi kan åstadkomma förändring om vi kämpar tillsammans. Våra makthavare har ingen chans emot sitt folk när de säger ifrån på detta vis. 

Macron har gett löften om höjda skatter(?) och dylikt. Han kommer med största sannolikhet inte kunna infria dessa. Vi går emot en lågkonjunktur där arbetarna såklart kommer få betala. Det är svårt att tro att arbetare då ska få det bättre.

Ingen vet hur de gula västarnas rörelse kommer att utvecklas. Men vi vet vad liberalerna brukar vilja ge oss, hur de skiter i sin befolkning och hur tomma deras löften är. Vi fortsätter spänt följa utvecklingen. Kanske kommer liknande rörelser under kommande år att utvecklas i Europa. Vi hoppas så. 
 

Filed in Analys, General | | Comments Off on Erfarenheter med Gilet Jaunes, Paris 8/12

Röd framtid

Wednesday, October 17, 2018

På söndag 21/10 är det dags för den andra träffen för vår studiecirkel Röd Framtid! Vi hoppas att vi ses.

Här kan de två kapitlen vi bestämt att läsa till nästa träff läsas digitalt.

Kärlek /KOM.

Filed in General | | Comments Off on Röd framtid

Röd Framtid

Sunday, September 30, 2018

 Undersökning av vår samtid: nutid kapitalism, högerpopulismens framväxt, vad är sambandet och hur tacklar vi det?

I stora delar av västvärlden växer de högerpopulistiska väljarskarorna. Väljarna kommer ifrån olika klassbaser. Högerpopulismen splittrar arbetarklassen utifrån etnicitet samtidigt som det kollektiva klassmedvetandet alltmer bleknar.

Vi utgår ifrån att framväxt av högerpopulism har ett samband med den kapitalistiska stadieutvecklingen. Högerpopulismen är inte antikapitalistisk men en kritik finns emot nutida ekonomisk utveckling. Genom protektionistisk handelspolitik, värnandet om välfärd för en inhemsk arbetarklass och liknande reformer ger denna ideologi sken av att vilja bekämpa den kapitalistiska ekonomin. Det vill inte högerpopulisterna, skenet bedrar och deras ideologi kan inte placeras i den klassiska höger-vänsterskalan.

Vi drömmer om en värld där minst 82% av befolkningen förlitar sig på socialismen som lösningen på våra samhällsproblem. Vi drömmer om en värld där minst 82% av befolkningen är antifascister. Vi drömmer om en värld där de 18% som röstar på ett rasistiskt parti skulle mötas av ett brinnande antifascistiskt motstånd.

Där är vi inte idag. Vi i den nystartade organisation Kommunistisk Organisation Malmö (KOM) bjuder därför in till en studiecirkel där vi tillsammans kan studera det nutida kapitalistiska samhället och varför den högerpopulistiska politiken växer just nu. Vi vill undersöka den samtida samhällsutvecklingen utifrån våra ideologiska glasögon men även hur annan ideologikonstruktion är relevant för att förstå vår samtid. Vi tror att en utökad förståelse för vår samtid är gynnsamt och nödvändigt för de som vill ta kampen mot den högerpopulism och rasism som växer i en skriande takt. Samtidigt var det längesen en vänster satte agendan inom politiken, men vi hoppas på en annan framtid. En röd framtid. Denna cirkel är för alla som också vill förverkliga drömmen om en röd framtid.

Är du inte politisk engagerad men är nyfiken på socialistisk politik? Kom! Är du sedan länge politiskt engagerad? Kom! Är du ångerfull och fast i ett ressentiment? Kom! Är du hoppfull inför framtiden med en mängd idéer om vi bör föra politisk kamp? Kom! Alla är välkomna att delta och en bredd av perspektiv tror vi framförallt i denna frågan är en styrka!

Studiecirkeln tänker vi ska självorganiseras, det vill säga att de som deltar är med och formar hur den ska se ut. Denna cirkel kan därför bli lite vad som helst, det beror vad vi gör den till. Vi i KOM har innan cirkeln sökt efter ett brett täckande litteraturutbud som kan vara relevant för ämnet. Cirkeln kommer också inledningsvis att hållas på Malmös bästa bokkafé för vänsterlitteratur där ett stort utbud av böcker finns. Vad och hur vi studerar vill vi lägga upp tillsammans med deltagande.

 

Vid första träffen tänkte vi använda kapitlet “Fifty Shades of Breakage” ur Now, skriven av osynliga kommittén, som diskussionsunderlag. Vi hoppas att så många som möjligt ska dyka upp och att vi ses snart! Vi hoppas även att ni vill bekanta er med vår nystartade grupp (KOM) och vilka vi är.

Kärlek, KOM.

Här kan Now läsas digitalt: https://illwilleditions.noblogs.org/files/2018/02/Invisible-Committee-NOW-READ.pdf

Filed in General | | Comments Off on Röd Framtid

Vad händer och vad fan ska vi göra?

Sunday, September 9, 2018

Nulägesanalys och Mission Statement för Kommunistisk Organisation Malmö

Vi lever i en tid präglad av hopplöshet och politisk depression. Det politiska etablissemanget i väst har ingen ambition om att lösa de stora existentiella hot som klimatkrisen utgör, eller de ständigt ökande geopolitiska spänningarna. De har inte heller någon ambition att lösa de vardagliga problem som vanligt folk står inför. Detta underminerar med all rätt förtroendet för det politiska systemet. Det finns ingen makthavare i världen med en verklig ambition att skapa varaktig och rättvis fred, att säkra människoartens överlevnad på jorden eller att utrota rasismen och fattigdomen. För att lyckas bli övertygad om att någon i den politiska klassen kommer att lösa de problem vi står inför krävs det olympiska färdigheter i grenarna logisk gymnastik och självbedrägeri.

Den Livsfarliga Optimismen

Nyliberalismen1 är en bankrutt ideologi med en rad närmast religiösa ritualer. Dessa ritualer förkunnar att kärleken ska lindra mot krigets härjningar och den växande rasismen. Elbilen med energi från kolkraftverk ska köra oss in i det gröna paradiset. Totalt verkningslösa troshandlingar föreslås rädda oss undan en total kollaps. Alla begriper att den ”etiska” konsumtionen och den vaga opolitiska kärlekshandlingen bara finns för att vi känna oss mer okej med att det är som det är och det kommer att förbli så. Men Tony Blair (SAW)2 flyttade inte på några berg och nyliberalismens mer entusiastiska anhängare blir allt färre och färre. Alla med ögon ser hur den gamla eliten börjar tappa greppet! Deras enda lösning är att fortsätta styra på samma sätt som de gjort under de senaste 40 åren med nyliberalism, en ideologi som i grunden bara är en fortsättning av 200 års råkapitalism.

Innan förutsättningarna för mänskligt liv helt försvunnit vill nyliberalerna att vi troget, generation för generation ska sänka förväntningarna på hur våra liv borde se ut. Vi som jobbar ska göra det under mindre trygga villkor och för lägre ersättning än generationen innan oss. Vi ska kämpa och flytta runt i andrahandslägenheter i decennier. Tillslut kan vi få en dyr hyreslägenhet, denna kostar en allt större del av vår lön i en krympande och exploativ hyresmarknad. Eller så ”investerar” vi våra pengar i bostadsbubblan. De fattigaste av oss ska bara hålla käften, annars får vi stryk av snuten. Ingen ska strejka, då inför politikerna strejk-lagar. När vi dör ska det ske i ensamhet i en nerpissad säng på underbemannat, privatiserat ålderdomshem. Chansen är stor att vi kommer dö utan smärtlindring, detta på grund av New Public Management3-kaoset i vården. De som tror på all denna skiten blir allt färre. Det märks på den ängsliga tystnaden som ersatt hånskratten åt den just nu snabbast växande skitideologin.

Den Bedrägliga Cynismen

Man kan inte tala om vår samtid utan att behandla den nya högern. Donald Trump och Jimmie Åkesson har inte heller några lösningar på de problemen som vi står inför. De gör ideologi på samma ruttna fundament som nyliberalerna (allting är på väg åt helvete och det går inte att göra något åt saken). Men istället för att låtsas att allting är i sin ordning så spelar man på människors cynism. Då det inte går att göra något åt krigen, fattigdomen eller den stundande massdöden som vi står inför låter man sin växande anhängarskara implicit få veta att världens kollaps inte rör dom. De som ska slaktas/svälta/brinna upp är lägre stående än dom och därför okej att offra. Så vi fortsätter som vanligt fast med höga murar vid gränsen, drunknande människor på utsidan och brinnande flyktingförläggningar på insidan.

Vad gäller högerpopulisterna så vet vi fortfarande inte hur deras politik kommer att se ut innan världssystemet kollapsar i oavbrutet krig och ekologisk kris. Det ser knappast lovande ut med en retorik som uppmuntrar till ras/civilisationskrig, en ökad repression och en utökad kolonialisering av kvinnokroppen. Med ena handen lovar man att dela ut några få smulor till den inhemska arbetarklassen med en protektionistisk4 handelspolitik, med den andra vill man slå sönder möjligheterna till facklig organisering och förstöra de sociala skyddsnät som ännu finns kvar. Högerpopulismen är bara ett politiskt alternativ när den ställs i relation till nyliberalismen, och knappt ens då. Hos oss har nyliberalerna än så länge klarat av att klamra sig fast vid makten, dels genom att ta över de värsta delarna av de nationalkonservativas politik; stängda gränser, deportationer, talet om ”lag och ordning,” dels genom en läpparnas bekännelse till humanistiska värderingar, feminism, HBTQIA och ”alla människors lika värde”. Resultatet är en politisk situation präglad av total förvirring, där det inte längre går att skilja medicinen från sjukdomen.

Hoppet i Hopplösheten

”Socialismen eller Barbari” är ett gammalt slagord som nu måste revideras till ”Kommunismen eller Hopplöshet i Väntan på den Stundande Massdöden”. En politik för framtiden är det samhälle där arbetarklassen på ett globalt plan förfogar över produktionen och distributionen och där dessa används för att skapa socialt och ekologiskt hållbara relationer. Den privata äganderätten underminerar möjligheten till värdiga liv såväl som möjligheten till en planet som människor kan bo på i kommande generationer. Vi kan inte låta vår framtids utformning vara upp till den politiska och ekonomiska elitens goda vilja. Världen behöver ändras i grunden, radikalt, helst redan igår. Även om argumenten för kommunismen och mot kapitalismen var starka redan på Karl Marx tid så har de aldrig varit starkare än idag. Idag har borgarna ingenting att komma med förutom ideologi hämtad ifrån soptunnan, och alla vet det. ”Hellre Röd än Död” har gått ifrån att vara ett nazislagord till att vara ett löfte ifrån hela det politiska etablissemanget; hellre att hela mänskligheten går under än att Steve Jobs minne skändas och entreprenörskapet5 tar slut en gång för alla.

Trots att kommunismen är det enda alternativet så växer inte de radikala anhängarskarorna så att det knakar precis. Åtminstone inte i Sverige. De kvarlevande 70-talssekterna går allt längre högerut för varje år som går och i viss propaganda flörtar de med högerpopulismen. Den svenska trotskismen trottar fortfarande på, och det är fortfarande ingen som vill köpa Offensiv. Den autonoma vänstern har krympt i åratal och försöken att piffa upp den genom att ge upp gatumilitansen håller på att göra den obsolet.

Vi som skriver denna text tillhör samma generation av autonoma som gjorde upp med 90-talets aktivism och subkulturalism på 00-talet. Vi fostrades till stolta kommunister med stort ”K” men har idag ingenting att visa upp förutom våra slitna Fred Perry. Den introverta aktivismen från 90-talet var en återvändsgränd, men det visade sig den mer domesticerade och anspråkslösa autonoma rörelse, som fört en allt mer stagnerande tillvaro under 10-talet, i slutändan också vara.

Vi måste hitta tillbaka till den antagonism som en gång var vår rörelses styrka, den direkt aktion som var det enda vi nånsin hade att komma med! Vi måste hitta tillbaka till vår förmåga att ge uttrymme och uttryck för de konflikter och motsättningar som rasar under vårt samhälles yta, som väntar på att bryta fram; vår förmåga att skapa mobilisering och rörelse kring dessa motsättningar.

Som vanligt återstår allt att göra. Från den situation av totalt nederlag som kännetecknar vår tid måste vi igen försöka samla spillrorna, söka efter överlevare i rasmassorna, för att ur ruinerna försöka samla en ny militant rörelse, vårt enda hopp.

Med militans menar vi inte ett politiskt poserande. Militans ska inte uppfattas som tomma gester, en identitet eller en politisk position, utan en process, ett projekt som vi bygger tillsammans med vänner. Militans är ingenting vi kan odla för oss själva, i isolering. Lenin skriver i ”Om strejker” (1899):

Strejker lär därför arbetarna att ena sig och visar dem att de endast kan kämpa mot kapitalisterna då de är enade. Strejker lär arbetarna att tänka på hela arbetarklassens kamp mot fabriksägarklassen och mot den egenmäktiga polisstaten. Detta är anledningen till att socialister kallar strejker ”en krigsskola”, en skola där arbetarna lär sig föra krig mot sina fiender för att befria hela folket, alla som arbetar, från regeringstjänstemännens och kapitalets ok.

Kommunistisk Organisation Malmö (KOM) vill vara en del i att bygga upp en sådan krigsskola för vår tid, en kommunistisk kraft, utvecklandet av en form av öppen militans; skapa ett sammanhang och ett uttrymme för de som vill kämpa. Tillsammans med våra vänner och kamrater kan vi skapa en ny rörelse, reparera världen, omskapa alltsammans så att vi kan trivas här. Kom med!

 

KOM
Malmö September 2018

Vill du komma i kontakt med KOM? Skriv till oss!

E-post: kommunistisk_organisation_malmo@riseup.net

Facebook: https://facebook.com/k.orgmalmoe

 

1. Nyliberalismen är den politiska och ekonomiska ideologi som varit dominerande i västvärlden sedan 1970-talets slut. Effekterna av detta är nedmonteringen av välfärdssamhällets institutioner, en försvagad arbetarrörelse, m.m. Samtidigt kan vi se en långsam erövring av frågor som rör politiska rättigheter (i princip, ofta inte i praktiken) ifrån kvinnor, personer som rasifieras och sexuella minoriteter. Nyliberalernas inställning till detta har skiftat, någon gång entusiasm, ibland försiktighet, en annan gång konservativ men alltid opportunistisk. Andra begrepp skulle kunna beskriva epoken men vi valde nyliberalismen då vi vill måla en bild av dominerande politiska krafter snarare än produktionsprocesser eller dylikt.

2. Förkortning för sallā Allahu ʿalayhi wa sallam, en fras som används efter man uttalat profetens namn med innebörd ”Guds frid och välsignelser vare med honom”.

3. New Public Management, på svenska ungefär ny offentlig verksamhetsledning, är ett samlingsbegrepp för organisations- och styrningsrelaterade reformer inom offentlig sektor, ofta inspirerade av det privata näringslivet. Exempel på NPM kan vara skapandet av konkurrens mellan offentliga verksamheter, hur verksamheter drivs av privata bolag eller att hämta organisationsmodeller ifrån näringslivet, t.ex. att driva ett sjukhus med en toyota-fabrik som förebild.

4. Protektionism som begrepp syftar på en handelspolitik som syftar till att bl.a. gynna inhemsk varuproduktion mot importer av billigare produkter från andra länder, t.ex. genom tullavgifter.

5. Entreprenörskap är ett äldre ord som dammats av för att ge exploatör eller kapitalist en positiv klang. Begreppet är i nutid också en del av skolans värdegrund. Snart kan alla bli rika!!!

Filed in Analys | | Comments Off on Vad händer och vad fan ska vi göra?