En medlem ur KOM besökte i helgen Paris för att delta i Gula Västarnas protester och även för att försöka förstå denna snabbt växande rörelse bättre.
Inför lördagen hade olika events kommit ut på facebook och i omgångar även stängts ner. Vi hamnade vid en ultravänster-samling vid Saint-Lazare. Efter femton minuters tågande stoppades folksamlingen av polis. Folkmassan bestod av tusentals människor och dessa ville såklart tåga vidare. Massorna buade och skrek åt polisen, dock utan egentligen konfrontation, ett stort avstånd fanns fortfarande mellan demonstranter och polis. Efter mindre provokationer skjuter polis ut granater med tårgas. Stor oro utbryter och demonstranter springer åt olika håll för att skydda sig. Polis springer efter och cirkulationen mellan olika gränder leder till upplopp.
Kommande timmar består av en gatukamp mellan demonstranter och polis. Barrikader byggs, eldar sätts i fyr, massorna skriker och buar åt polis. Polisen försöker ett antal gånger klyva folksamlingen vilket lyckas. Efter att antal timmar är samlingen nästintill helt upplöst. Vi befinner oss nästan konstant i ett moln av tårgas, polis använder detta på ett överdrivet sätt som om de inte hade några andra vapen. Poliserna upplöses likt demonstranterna i mindre grupper, detta gör de såklart mer sårbara inför våldsamma demonstranter men demonstranterna har ingen intention att skada polis.
Senare besöker vi Place de la Republique där tiotusentals människor har samlats, en stor mängd av dessa är miljöaktivister. Detta visar att gula västarnas rörelse och miljökampen inte nödvändigtvis måste innebära en motsättning. Demonstranten går fredligt till. Polis cirkulerar runt i pansarfordon, det känns aningen bisarrt.
Vi promenerar efter detta tillbaka mot Saint-Lazare. Upplopp har skett, plundringar har skett i butiker och dylikt. Lyxbutiker som Dior och Chanel har undgått plundring p.g.a. massiva polis(?)blockader runt fönstren. Chanels fönster är täckta av klotter om den sociala revolutionen.
Vi vill besöka Champs-Elysees för att se hur situationen ser ut där då media skriver att situationen där ska vara upptrissad. När vi når stationen Saint-Lazare försöker polis attackera en stor civil folksamling. Rusningar uppstår och människor verkar skräckslagna. Vi rundar här av för dagen.
De gula västarnas rörelse
I svensk media frågar sig skribenter vilka de gula västarna är. De gula västarna består inte av någon särskild grupp förutom de som känner ett missnöje emot Macrons politik. Inga kravlistor kan representera dom, de gula västarna kan inte representeras. De är slående vilken bredd som samlas på gatorna denna lördag. En kamrat uttrycker under resan att det är sällan vi ser 40-åriga män ifrån landsbygden kämpa tillsammans med unga rasifierade män ifrån förorten. Det är sant, en stor mängd av demonstranterna uppfattas tillhöra dessa skaror. Det är fint att se hur dessa grupper kämpar tillsammans, något vi inte brukar se i dagens högerpopulistiska Europa. Kampen för bättre materiella villkor bör vara det som förenar i kamp.
Högerextrema element lyser med sin frånvaro under dagen. De gula västarna ger snarare intrycket av att vara en rörelse till vänster.
Alla hatar Macron
Utvecklingen i Frankrike är inte ett uttryck för ett missnöje mot t.e.x. höjda bensinpriser, det är bara en gnista som manar till kamp, en tröskel där den franska arbetarklassens liv blir för outhärdliga. Att Macron har makten i Frankrike är inte ett uttryck för att den franska befolkningen vill så, det är uttryck för att de inte vill ha Le Pen vid makten. Bara för att de inte vill ha en rasist vid makten är inte det ett direkt stöd till Macrons politik. När den franska befolkningen kan rösta in pest eller kolera har de inte så mycket reellt inflytande över sina liv. Kampen på gatorna är deras ända sätt att utöva makt.
Kampen fortsätter
Macron har inte ett reellt stöd att styra Frankrike, det gör han ändå i en såkallad västerländsk demokrati. Han har blivit inröstad för att han är det minst dåliga alternativet att rösta på. Liknande situationer och betingelser finns i flertalet länder i Europa.
Den franska arbetarklassen har tagit kampen till gatorna och de visar oss att vi kan åstadkomma förändring om vi kämpar tillsammans. Våra makthavare har ingen chans emot sitt folk när de säger ifrån på detta vis.
Macron har gett löften om höjda skatter(?) och dylikt. Han kommer med största sannolikhet inte kunna infria dessa. Vi går emot en lågkonjunktur där arbetarna såklart kommer få betala. Det är svårt att tro att arbetare då ska få det bättre.
Ingen vet hur de gula västarnas rörelse kommer att utvecklas. Men vi vet vad liberalerna brukar vilja ge oss, hur de skiter i sin befolkning och hur tomma deras löften är. Vi fortsätter spänt följa utvecklingen. Kanske kommer liknande rörelser under kommande år att utvecklas i Europa. Vi hoppas så.